Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstorande inbildningskraft ingifne förmodan, att
redan det första året skulle se mig begrafven
i Lappmarkens snödrifvor eller stelnad i dess
förfärliga köld. Vid ankomsten till trakterne
af Torneå mötte jag några från Norden
återvändande resande, som förkunnade mig att en
färd till Enare och Utsjoki, vid denna tid och
med det antal renar jag behöfde, ej vore
möjlig, om jag icke vid öfverfarten af den 200
verst breda öken, som skiljer Enare från
Sodankylä, kunde erhålla dragare mig till
möte, hvarföre ett uppehåll af några veckor på
sistnämnde ställe blefve nödigt. Dessa
utsigter voro ingalunda uppmuntrande, och
skilsmässan från den civiliserade verlden
förbittrades ännu mera genom den svåraste af alla, den
ifrån min i Rovaniemi boende mor, som,
dåmera enka, alltid afstyrkt mig från att i
Lappmarken söka min fortkomst. Nära en half
mil från hemmet åtföljde hon mig under
varningar att vårda min hälsa, akta mig för
fjellarnes klippiga branter i den rankiga
renpulkan, och framför allt att ej begifva mig i öknen
utan tillräcklig vägkost. Hade jag alltid följt
eller kunnat följa desse af moderskärleken
gifne och med dess tårar i mitt inre inskärpta råd,
skulle jag ej så ofta, som sedan inträffat, varit
utsatt för hunger i desse ödemarker, eller så
länge motsatt mig att emottaga det betydliga
förråd af matvaror, hon förmådde mig medföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
