Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och högt upp i luften sprutade snön ifrån
sina näsborrar. — Blott några stenkast dylik
färd hade vi till Tana-elfs strand; men det
tog likväl sin tid. Ifrån isen hade stormen
bortsopat snön och renen sprang der
någorlunda. Redan före middagstiden kommo vi till
den åldrige Klockaren Josef Pehrsson i
Vetsenjarga, hvilken, beklagade mig, som råkat ut
för så svårt före, och förmente att vädret
skulle blifva än Värre, emedan många tecken, ring
kring månen, rodnad kring solen, dån i
bergen m. m. förebådat sådant. Han föreslog
derföre att jag skulle stadna hos honom och
afbida bättre väder. Jag var likväl för
mycket ifrig att komma hem, och föregaf mig
icke hafva tid att dröja. Egenteligen var det
dock osnyggheten, som hos den beskedliga och
välvilliga mannen besvärade mig och kom mig
att försmå hans bjudning. – Snart skedde ock
afresan, och ännu med dager såg jag
Utsjoknjalbme, det är Utsjoki elfsmynnet. Vi
hade nu tillryggalagt två mil; men allt svårare
väder, med snö, orkaner och väderhvirflar,
uppstod. Vi hade utan särdeles omväg
kunnat taga in hos enkan Ella Hellander, för att
afbida ovädrets öfvergång, om vi i tid
kommit att tänka derpå; nu sökte vi försent och
derföre fåfängt, en lång stund, hennes boning.
Ändteligen hade vi icke stort öfver ½ mil
hem, men mest landväg, längs bergsfoten, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
