Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födan för de inne boende fåren. Den
förrutnelse, riset redan antagit, afhöll jordkylan.
Litet rep lånades af vårt sälskap, för att
fastbinda kalfven, men fåren gingo lösa. Stället,
jag innehade, var likväl det förnämsta i
rummet. Husbonden ursäktade sig och sade sig
vara så utfattig, att han icke hade en sådan
renhud som han kunde lägga under mig.
Sitta kunde jag icke för röken, mindre ligga
länge på samma sida, emedan björkriset, som var
under mig, utgjordes till en del af tums
tjocka qvistar af dvärgbjörkar. Jag lät nu som
bäst min rygg pröfva obehaget af den hårda
bädden och hade fallit i halfslummer, då ett
af fåren gått bakom mitt hufvud och
profanerat mitt eljest nog smutsiga ansigte.
Klockan var än icke stort öfver 8, och 1½ mil
återstodo till Mårtensnäs. Jag gjorde mig
samma begrepp om köpingar, som om småstäder,
att der funnos flere hus och att i hvarje
köping fanns ett gästgifveri; men sedermera kom
jag under fund dermed att Köpmän sjelfve
voro Gästgifvare, och att de öfrige bodde
merendels i små torfkojor, hvilket äfven vid
Mårtensnäs var fallet med alla, utom den å
handelsplatsen nödiga snickaren eller
tunnbindaren. I min otålighet förmådde jag min
skjutskarl att med mig begifva sig på resan, för att
finna bättre nattläger. Snart var han
resfärdig, och mot aftonen blefvo renarne raska;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
