Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varangerfolket är mycket osnyggare och nästan det
osnyggaste af alla Lappar. Likväl fann jag
der trefnad, enighet och tacksamhet för den
välsignelse den allgode sände till deras hyddor. —
Vädret fortfor att vara blidt och förköraren
ville ogerna på resan, ty snön bröt igenom
ända till marken, och i dälderna gick vattnet
ända till knäna, hvarigenom resans
besvärlighet i märkelig mån ökades. Det såg
verkeligen otroligt ut att kunna färdas, men framåt
gick det likväl. Snart kommo fiskare till
lands, hufvudsakligast med torsk. Här såg
jag den första egentliga helgeflundran
(Pleuronectes Hippoglossus), hvilken af två raska
fiskare drogs i land, ehuru hon sades väga
sina 12 à 15 våg, d. ä. 864 å 1080 Danska
marker. Fisken liknade en vanlig flundra, på
ryggen svartaktig, utan fläckar, och på undre
sidan alldeles hvit. Ögonen voro på högra
sidan. Så snart fiskarn, då han upptar sin
lina eller andra redskap, märker att han har
en helgeflundra fångad, skyndar han, så fort
han kan, att uppdraga den; men håller fisken
hårdt emot, ger han efter och fortfar dermed
en stund, tills den trött och kraftlös kan
dragas nära båten. Då hugger han den med ett
krokigt jern af fingers tjocklek, böjdt i form
af en åkerskära, i nacken, hvarpå ofta två å
tre karlar, medelst en i båtkanten anbragt
trissa, hvälfva den in i båten. Också brukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
