Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan kunna fällas. En ensam person kan
också knappast med fördel angripa detta
stora, ehuru tröga och lata djur, om det ock
befinnes sofvande. En stor Valross hade året
tillförene, en vacker sommardag, haft den
näsvisheten att närma sig sjelfva Wardöhus samt
vågat somna vid sundet mellan fästningen och
Vardö köpstad. Dess snarkande hade
ditlocket Faktor Brodkorb. Han, en af de
raskaste Nordmän och i sina bästa år, ville hellre
ensam mäta sin styrka med besten, än dela
det feta stycket med en annan, samt fattade
till vapen en stor bilyxa, med hvilken han
gaf det sofvande djuret ett slag mellan dess
huggtänder. Djuret deraf uppbragt, sträckte
sig fram att hugga honom med sina alns
långa betar, men han retirerade och gaf det hugg
på hugg tills det dignade, då han gick upp
på land för att anskaffa folk och rep att
berga det. Under tiden hade det dock qvicknat
till och lemnat valplatsen, förmodligen
dödligt såradt. Utom dessa hafsdjur lemna äfven
räfvarne Finmarkens såväl fjell- som kustbor
betydlig inkomst. Kustinnevånarne skjuta dem
om vintern vid hafsstranden, der de
ebbtiden söka sin föda. Man bygger af stenar små
skjul och vaktar på dem då de i månljuset
löpå af och an. Detta år hade en soldat, en
Lappe från Toelles distrikterna, åt
Kommendanten på Wardöhus skjutit icke mindre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
