Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ålder svärtad trädskopa framräckte det
vatten, hennes äldsta son på ¼ mils afstånd
för min räkning hemburit; ty i anseende till
träskets aflägsenhet begagnade de sjelfva
uppsmält snövatten. Stundom piskade hon för
eldbrasan snön ifrån mina reskläder, en
annan stund torkade hon mina Lapphandskar
för elden och hängde sådant, som icke
behöfdes om natten, upp på åsar i taket och
frågade om jag icke ville tillåta henne ömsa hö i
mina skor. Huru lycklig, tänkte jag, kan
icke en menniska vara, då hon saknar
behofven, och huru olycklig är hon icke, då hon
söker lyckan långt borta, för att deraf skapa
sig en falsk eller ovaraktig glädje. Detta
folket ägde nästan intet, men dem fattades
intet. Tallskogen var den bästa, som fanns å
orten och erbjöd ymnig bark. Mossorne voro
rika på hjortron och bäck-stränderne på
skohö. Sådant samlades ymnigt om sommaren,
och dermed tillbytte man sig slagtrenar af
Fjellapparne. Med de få nät man ägde ficks
fisk; med dessa animala ämnen utblandades
barken till föda efter råd och lägenhet. Om
hösten samlades halfmogna lingon och
kråkbär (Empetrum nigrum), hvilka uppkokta med
litet torkadt renkött och fett gåfvo en i
deras smak god soppa. Den ena makan gjorde
allt hvad den kunde för den andra, och
barnen, uppvuxne med denna föresyn för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
