Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugna, man kunde säga kalla, synas
Enare-Lapparne. Då de höra predikas om huru
illa menniskan besvarar Guds godhet och
Christi förtjenst, kunna de väl utbrista i tårar
öfver sin usselhet, men högst sällan har jag
sett barn gråta vid sina föräldrars eller
föräldrar vid sina barns graf, tvärtom fägna de
sig att den aflidne dött lugn och kommit i
välsignad jord, samt nu fått byta det jordiska
bekymret och eländet emot den himmelska
herrligheten. Den sinliga menniskan, mena
de, skulle väl kunnat hafva jordiska fördelar
af honom; men hans hädanfärd var säkert
nyttigare än sådane vanskliga saker, eljest
hade icke Herren tagit honom bort. Han gör ju
ingenting som icke lånder till vår fördel och
huru lång är vår tid här?
Man kan icke undra nog, då man ser med
huru litet Lappen kan åtnöja sig utan att misströsta
eller klaga. En gång på en resa till Enare tog jag
nattläger hos Enkan Ahna Mickelsdotter
Aikio i Wastusjawrre, hvilkens man nyligen
aflidit. Grytan stod redan före min ankomst
på elden, men deri fanns icke annat än bark,
och dermed skulle hon för dagen nätta sina
6 barn. Likväl var hon vid godt mod, och
utan sorg sade hon: ”jag måste följa med dig
i morgon till kyrkan; för att du må jordfästa
min afledne man; din skjutskarl har lofvat
mig ren, hvarmed jag kommer fram i ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
