Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ett kort skall då och då med en vindpust, med alt
längre mellanrum. Och nu gick det utom hörhåll och
förtonade och tystnade långt däruppe i höjderna.
Och alt vart stilla och tyst, men Karl-Herman
satt och lyssnade än. Och han hörde ! Steg och visk
ningar hörde han, och vingslag och prassel och kackel
och knäpp; det fnissade och fnös, det gäspade och
nös. Och inne i dunklet skymtade konstiga saker;
ett par ögon kikade fram hakom en stam, den vita
spetsen af en räfsvans glimtade till i en buske; en
stor svart fågelkropp satt orörlig djupt inne i en tät
och yfvig gran — och därborta rämnade dimmans för
låt och en mörk jättegestalt skred med långa steg
fram mot bottnen på en af de smala slingrande milstigarna.
Karl-Herman röck till och sprang upp, i det han
spände hanen. Det var en älg. Det for igenom honom
att han måste sätta i kulpatron ; så kom han ihå.g att
han ingen hade, det var förbjuden tid. En konstig
figur var det också; nog var det en älg, och det en
riktigt kunglig en; höga smala ben hade han som
fyra gråa alstammar och en kropp tung och mörk som
ett väldigt aflångt stenblock; andedräkten stod som ett
grått rökmoln ur den tjocka höjda mulen, och på
hufvudet bar han den allra grannaste krona, två breda
skoflar med väl tjugo spetsar var, tunga och mörk
bruna, som gjorda af ett par tusenåriga trädrötter från
urskogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
