Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
lumpna knep. Och orrar och järpar, änder och mor
kullor upprepade hans ord, var och en på sitt språk.
Så följde den ena talaren den andra. En dagg
mask ringlade fram i gräset och förtalde om spetsiga
krokar, på vilka hans stamförvanter plägade trädas
upp lefvande. En grann purpurröd fjäril satte sig på
högsta toppen af älgens horn och berättade om vassa
nålar, på vilka hans fränder brukade spetsas; och
med honom instämde andra flygfän, både steklar, bag
gar och florvingar. En råtta gnälde om falska fällor
och om blodtörstiga rofdjur, vilka den anklagade
hade i sin sold. Det ska väl vara jag, det, tänkte
kattan; men hon teg och höll fram sin döda unge,
han kunde tala för sig själf, så död han än var. Och
efter henne kom kon, som skulle slaktas, fram och
råmade, och getter och får hräkte ängsligt, och tup
pen hoppade omkring och flaksade med både vingar
och hen, som om han aldeles tappat hufvudet. Ja,
det hade han ju också gjort.
Under tiden hade en kräfta kommit kraiande upp
för stigen som ledde ner till Rösjön. Hon kröp fram
till älgen och anmälde sig som befullmäktigat ombud
såväl för kräftsläktet som för fiskarna, vilka af flera
skäl ej kunnat iakttaga personlig inställelse. Och när
hennes tur kom, talade hon om burar och håfvar, om
krokar och nät och allehanda pinoredskap, och ingen
hade så många svåra klagomål att andraga som hon.
Karl-Herman satt fortfarande och såg mot marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
