Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
och sneglade dâ och då omkring sig. Det var först
en kort tystnad, när kräftan slutat; så vart det däm
pat sorl och viskande prat. Men alla tego när älgen
fnyste till och ånyo upphof sin stämma — endast en
kråkmadam och en skatkäring sutto ännu och sladdrade halfhögt och hest.
Och älgen, den konungslige, talade och sade:
— Människa! sade han. Mycket kunde mot dig
anföras utöfver det redan sagda. Jag kunde väl ock
själf tälja bloddrypande berättelser och gripande sann
sagor af samma art; jag kunde väl ock frammana
stupade hröders och fallna hjältars skuggor till vitt
nen mot dig. Men det må vara nog; blott om en sak
vill jag ytterligare orda.
Han tystnade som för att tänka efter. Flåsade
därpå tungt och fortsatte.
— Människa — du är åtalad för mord. Och
icke ett, utan många. Och vilka äro dina offer?
Dina egna fränder och släktingar! Se — har du icke
själf en gång varit en kallblodig simmare i vattnen,
har du icke en gång sväfvat vingad genom rymderna,
har du icke varit en fyrbent löpare i skogarna!
— Kallt hlod tycks han ha än, afbröt en hetsig
blådufhane.
— Si si, pep en ung tornsvala — men var har
han gjort af vingarna? — Och älgen:
— Har du icke varit en fjällig fisk och en krä
lande ödla, en flygande fågel och en svansviftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
