Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1«
idislare! Aller förnekar du dina fäder? Känner du
icke deras blod i dina ådror, hör du inga ljusa minnen
från din barndom susa genom din själ? Du kan ju
dock härma alla luftens och jordens djur; du kan dyka
i sjöarna, du kan gala som göken och vissla som jarpen; du kan klättra i träden som ekorren, gräfva
gångar under jorden som sorken, spinna som spindeln
_ Endast flyga har han glömt ! inflikade tornsva
lan igen. Och åter älgen:
— Är du då icke ett djur! Vad är din läng
tan ut i markerna, din lust åt det fria vildlifvet under
himmelen annat än ekon och hågkomster från gangna
tider’ Och är du icke af samma ämne som vi, aro vi
icke ett kött och en själ! Och du jagar oss, hetsar
oss, dödar oss, och tänker icke på att det är dig sjal
du jagar, dig själf du hetsar, dig själf du dödar!
Älgen hade rest sig under sitt tal, nu stod han
där hög och väldig och slungade fram slutklämmen
med högburen krona och mulen lyftad mot rymden
Och det vart ett larm och ett gny; de ropade och
flaksade, de stampade och applåderade på alla satt.
När stormen var öfver hostade räfven, lade svan
sen tillrätta i en elegant håge framåt och begärde
Han ville yttra några ord till den anklagades for
svar, sa han. De skulle kunna blijnånga, ty för ett
tänkande djur var det ingen svårighet att finna ursak
ter och förmildrande förklaringsgrunder för Människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>