Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
kände stridens och täflans och dödandets njutning.
Nej — låt oss slåss så hlodet rinner rött och ångande,
låt oss hata hett och sant, låt oss döda, det är lifvet!
— Den som är ren, kaste första stenen; jag yrkar
på den anklagades fulla och omedelbara frikännande,
sa räfven, tystnade och lade sig vid jägarens fotter.
Det skulle till att bli larm och oväsen igen.
Men älgen afbröt det med ett kraftigt fnysande och
talade därpå.
— Det ligger ett visst skal af sanning kring
de tankar, vi nyss hört yttras, sade han. Men är
striden nu en lag och ett lifsvilkor, vem vågar
därför påstå att så alltid skall förblifva? Den är
det redan nu icke för alla lefvande släkten och
varelser ■— och jag väntar tecken och under. Jag
anar en tid då lifskampen skall förvandlas och höjas
till ett lugnt och ädelt samarbete för tillvaron.
Den är innerst och i längden lifsfientlig, och lifvet
själft låter sakta och småningom alt, som står det
emot, förbrinna och försvinna. Det väkser bort, det
förtär sig själft. Så skall det äfven gå med allas
strid mot alla, med krig och hat och dödande. Döden
skall komma lugn och stilla, som en klar kväll efter
en glad och rik dag — väntad och välkommen. Med
samma njutning som vi somna efter en lång och
lycklig vandring om sommaren, med samma lugna,
rena njutning skola vi sjunka i den sista sömnen.
Liksom vi älgar fälla våra horn om vintern, så skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
