Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trastlåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ââ
eu orrkull, kunde man vara lugn för att lian satt
där och skrek; tjyfskytt, tjyfskyttl sade han tydligt
och klart, och Förbjuden tidi hade han till och med
ropat en gång åt en kolare. Rodde man ut en natt
för att vittja andras ståndkrokar äller långrefvar,
fick man också höra af den skrikhalsen; vittjar du,
lymmel, vittjar du, lymmel! skrek han då — fy, fy,
fy! Kom en pojke raglande och skrålande på vägen
en lördagskväll, så gjorde taltrasten vad han kunde
för att öfverrösta och skämma ut honom — du är
full, ditt svin, du är full, du är full som en alika!
ropade han; kom en brukshärre med sin skogvaktare
och satte sina mordängelsmärken på stammarna, så
predikade han sanningen för dem också — låt bli,
låt bli, sade han, baggbölarskurkar, skurkar, skurkar!
Och kom en käring med ett fång ved, så nog visste
taltrasten var hon fått den ifrån — har du stuli,
har du stuli, Stina, Stina, Stina!
För varje ny historia i denna stil som Ola kom
ihåg, vart han alt argare och mörkare till sinnes.
Men det visste inte taltrasten, han satt och språkade
och ropade i all vänlighet. Dra opp, dra opp —
dra opp, Ola! ropade han. Fick du ingen — fick
du ingen? Spott på, spott på, Ola!
Då kunde inte Ola styra sig längre. Han rodde
i land, gaf sig in i småskogen och började leta. Det
tog en stund innan han fick tag i vad han sökte;
men till slut hof han upp ett den onda skadeglädjens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>