Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trastlåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
oeli fritt ocli härrligt, tyckte lian; det var en plats
för en spelman! Och det var en_ syn för en fågel,
den man såg däruppifrån; solen hade sjunkit nu bak
om bärgen, men hela synranden flammade röd både i
väster och öster, som om en skogseld ginge fram öfver
bärgen runt omkring; högre upp lyste rymden klar
grön och därofvan stod det, höga valfvet utan ett
moln, klarblått och fullt af ett blekt men dock varmt
ljus. Oeli under sina ögon hade man sjön, utan en
krusning, blank och lysande som rött siden, och kring
den de skogklädda höjderna, gröna, blå, violätta —
ja Härre Gud vilka färger, vilken glans, vilken
glädje i himmel och på jord!
Det var mer än som beliöfdes för att ge en tal
trast det sanna heliga diktar vansinnet. Hans hjärna
var också yr och het af de senaste upplefvelserna,
och hans själ bräddfull af en hop starka, stridiga
känslor. Det var sorg öfver boet och äggen, och
oro för hans hjärtas älskade, som satt därnere i snåret
i saknad och svårmod; det var bitterhet mot frid
störaren och hela hans släkte, och med den blandade
sig hat till alla falska smygande rofdjur och kroknäbbade tyranner. Och sist var det hög fröjd öfver
all jordens skönhet och sommarens däjligket, öfver
solnedgångens prakt och rymdens klarhet och skogens
doftfylda, susande stillhet.
Alt det där trängde på och ville fram. Det
ville ut nr sitt trånga fängelse i hans själ och sväfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
