Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pristäflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
lagar och hemligheter, endast ett par vanliga fågel
ögon. Fick hon björklöfvet, så skulle de aldrig mer
deltaga i någon täflan.
— Aldrig i tiden, jäken anknacka! intygade en
grönspett och gick lös på en häsjestång.
Men det förargliga var att de ej kunde ena sig
om någon motkandidat till kråkmamsällen. Svalorna
föreslogo tornsvalan, lärkorna ville ha sin representant
belönad och sparfhökarna sin. Hade de kunnat samsas,
är det ju möjligt att kråkorna måst ge med sig.
Bäst de sutto där och grälade, såg staren mot
himlen och visslade till. Där kommer den som skall
ha björklöfvet! ropade han.
Alla höjde näbbarna och blickarna. Det var en
dufhök som kom seglande långt borta, högt öfver
jorden. Kom sväfvaude på breda spända vingar, som
om han bars af den blåa luften, lugn och stolt som
en gud.
Han gled öfver kullen, flöt stilla runt i en krets,
höjde sig och vart osynlig en kort stund; kom åter
inom synhåll, stannade och hängde mitt öfver gläntan,
fullkomligt orörlig, som en stor svart droppe i det blå.
Fåglarna kände på sig att hans skarpa ögon
späjade nedåt. Kråkorna började skräna, en och
annan småfågel gaf till ett ängsligt pip, men ingen
rörde sig.
Då lossnade droppen däruppe — föll hastigt mot
jorden, svängde åt sidan i en brådstörtad båge och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
