Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pristäflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
slog till i en hög och tät björk, dea största på hela
kallen.
Där satt den fruktade tyst och bister. Hans
sylvassa krökta klor grepo hårt om en tjock gren,
hans stora runda ögon stirrade rakt fram som under
rynkade ögonbryn, och den korta, kraftiga kroknäbben
hade han borrat in i bröstets tjocka, strimmiga
fjädertröja.
Det var ganska stilla omkring honom. Då tog
staren mod till sig och upphof sin röst.
— Där är första pristagaren, sade han. Ingen
kan täfla med honom i flygandets konst.
— Han är den snabbaste i rymden, medgaf torn
svalan. Ingen undgår honom.
— Ingen flyger häller högre än han, tillfogade
lärkan. Han är en vilde och röfvare, men det kan
inte hjälpas. Han flyger vackrast af oss alla. Han
ska ha björklöfvet.
— Han ska ha björklöfvet! upprepade många
röster, både fina och grofva.
Kråkorna skriade och pladdrade, det var inte lätt
att höra vad de hade för åsikt om saken. De flästa
höllo nog argt fast vid mamsällen, men några tycktes
hålla på dufhöken. Och till slut flög en fram till
honom, på vederbörligt afstånd förstås, och frågade
om det varit hans afsikt att delta i täflingen; i så
fall skulle hon nog laga att han och ingen annan
dekorerades med det gyllene löfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
