Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pristäflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
^ ’T
Se, den kråkan var en unghöna som också varit
med och flugit och som var afundsjuk på den yppiga
medelålders. När hon ej själf kunde vinna löfvet,
skulle åtminstone inte den där harpan ha det, tänkte
hon, bättre då att höken fick det.
Men det var kärt besvär förgäfves. Dufhöken
betackade sig.
— Jag täflar inte med kråkor, sade han. Jag
erkänner inte er förmåga att fälla omdömen om mig
och min flykt. Jag bryr mig inte häller om era
pris, har ingen användning för dem. En lefvande
höna äller hare kunde vara något att anstränga sig
för. Men ett visset löf och ett uäbbmuskadaver, vad
är det för mojs.
Så flög han upp, rusade förbi kråkan och gaf
henne ett ljungande slag med ena vingen, så att hon
hals öfver hufvud tumlade ned i en buske — höjde
sig därpå och försvann snart högt i solluften.
Nu blef det som kråkorna ville. De gåfvo björklöfvet åt den medelålders mamsällen, hedersomnäm
nande åt alla ungkråkor som deltagit, och näbbmusen
åt gamlingen som öppnat täflingen; inte var han
värd den, det tyckte ingen, men det var väl inte så
kinkigt, och man kunde inte hålla på att ge honom
hedersomnämnande i evighet häller.
Under prisutdelningen samlade sig de andra fåg
larna afsides på och omkring gärdsgården. De voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
