Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
— Här är ett utmärkt pass, sade hon flämtande,
utan att släppa marken med nosen. Ställ dig här
och gä inte härifrån, det säger jag dig! Du behöfver
bara stå still och vänta, jag ska nog laga att harpalten kommer hit, han kan inte vara långt borta.
Och hugg’en när han kommer och släpp’en inte, så
vida du sätter värde på min aktning och vänskap!
Hon hade knapt fått sista ordet ur nosen, förrän
hon dök in i ett snår och var borta.
Där stod Tjohej och tittade. Han var ganska
belåten med att få vara i stillhet och ta igen sig en
stund. Han gick sakta omkring gläntan och gjorde
sig hemmastadd, åt några smultron som lyste i gräset,
och tog några skutt efter en eldröd gräshoppa med
svarta täckvingar som hoppflög bland ormbunkar och
ljung, knarrande som en karskramla.
Så satte han sig mitt i gläntan för att ha utkik
åt alla håll, vred hufvudet runt, gäspade och lyssnade.
Han hörde ykshugg långt borta, hörde ett pip från
en småfågel ibland, ett prassel i riset inne under
granarna, ett entonigt surr från en myggsvärm. De
värkade söfvande, alla dessa dämpade ljud; han gäspade
än en gång och kände ögonlocken sjunka blytunga.
Då röck ban till ocli bief med ens klarvaken. Tjinona
skälde inne i skogen, gnällande äfven nu, men gällare,
nästan jämrande. Han gjorde ett hopp och tänkte
springa efter henne, hon hade troligen råkat illa ut,
fastnat i en gärdsgård äller något ditåt. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
