Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Tjinona ocli altihop, trodde att han låg hemma på
gården — och såg ett litet grått kreatur sitta på
bakbenen endast några steg hort och stirra på honom
storögt och undrande.
Aldrig hade han sett ett så småtrefligt kräk.
Märkvärdigt långa öron hade hon — ty han liksom
kände på sig att det var en hon — men det måste
väl ändå vara en släkting. Bäst att inte skrämma
lillan, tänkte han; välfde sig makligt på rygg,
sparkade med benen i luften, viftade svans och såg
på henne gladlynt och leksamt.
— Ya ä du för en liten wowwow? frågté han
sen med sitt blidaste och varmaste tonfall.
Då gjorde kräket ett väldigt hopp — skuttade
rakt in i en buske och var försvunnet.
Tjohej rusade upp. Han hörde drefvet igen, nu
närmare, och det nalkades snabt och klang starkare
och starkare.
Han stod och väntade, yr och förbluffad. Och
han såg Tjinona komma kilande på stigen, hon låg
som en rem efter backen, rann öfver gläntan, slängde
åt honom ett ilsket ögonkast i förbifarten och försvann
i buskarna, hon också.
Hm, tänkte han och skämdes.
Det höll han på med en stund. När han så
varken hörde skall längre aller fick se en skymt af
hund äller hare, gaf han sig hemåt i sakta lunk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
