Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
dofva mollackord. Där ligga valser ocli polskor och
längta att få virfla fram i ljuset. Där ligga höga
visor och lofsånger, och blodröda kväden om kamp
och hat och vilda dåd i mörkret.
Hör du skogen susa, gamle björn? Det är lekaren
som spelar. Och var han går fram med sina låtar,
där blir rymden blåare, där smälta himlens vita
skyar och jordens vita drifvor i solskenet.
Där
häfver sig jorden som en hög barm, suckande af väl
behag, furorna vagga som för att skaka af sig vinter
sömnens tunga slöja, och alla lefvande varelser slå
upp ögonen, lystra till hans röst och söka gnola med,
vav efter sin näbb.
Lyssnar du noga till dessa melodier, skall du
finna att de alla innerst äro en och samma. Valser
och visor, polskor och salmer, stridssånger och läng
tans låtar — de gå alla på samma melodi, det är
endast takt och tonart som väksla. A, den melodin!
Det är en gammal lek — en sånglek, en tjäderlek i
vårens milda väderlek ! — Du har nog lekt den någon
gång, annars kommer du att få göra det, det kan
jag lofva dig. Du har nog också hört orden till
den; när var tar sin så tar jag min, och stackars
den som blir utan! sjunga några. Andra sjunga så
här: Och du ska heta Par och du ska heta Mor, och
denna leken heter Kärlek!
Kan någon sitta slö och stirra på sin nafle, när
dessa toner komma tumlande ur skogen! Det är lekaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
