Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Han ser ut öfver skogarna, trummar med stråken
mot fiolen och ger till en trillande vissling. Och det
svarar långt bort, ett klingande skarpt tri tri tri! —
och den svarta spillkråkan kommer flygande i vinande
hast. Det är en hane, han sätter sig högst i tall
toppen och ser sig omkring med snabba kast på
hufvudet, hans eldröda mössa lyser grant i solen.
Så slår han en genljudande trumvirfvel mot stammen
med sin långa starka näbb, en signal som hörs vida
omkring. Och nya vingslag närma sig, och hon kom
mer, hon som han kallat uppå.
lekaren 1er och går utför sluttningen. Han stannar
på stranden af en skogstjärn nedanför klinten; den
sofver under tjock vit is, alarna stå svartbruna på
stranden och alt är tyst. Men han stör stillheten
med ett sjungande stridsrop; schy-o-yschl blåser han,
schyoysch! sjunger det ur skogen till svar, och orrarna
flyga tungt fram mellan kronorna. Hönorna slå till
i strandens tallar, men tupparna slå ned på isen, en
efter en. Och där blir spel och dans, och där blir
strid! De lyfta stjärtarnas lyror, de flaksa med de
spända vingarna, de trycka den öppna näbben mot
isen och springa omkring och virfla runt, uppblåsta,
ruggiga och vilda. De klucka och spela, klo o-ho
klo-o-ho-ho, de röda fläckarna öfver ögonen flamma
och deras blickar söka hönorna på land. Så drabba
de samman, schy-ooo-ysch 1 — vita och svartblågröna
fjädrar flyga, bloddroppar stänka, isen blir lödfläckig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
