Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 1. Sungsung och Järgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
fri, sprattlade och slet, vände och vred på sig, och
pep och kved så det var en ynkedom. Men hon satt
fast, och till slat tröttnade hon och vart sittande tyst
och orörlig, liksom död.
Och runtom flögo flugorna, kröpo på rutor och
fönsterposter, sneglade upp mot slottet, surrade och
pepo. Det var för sorgligt, men vad kunde man
göra, att flyga dit och söka hjälpa henne var ju det
samma som att störta sig själf i fördärfvet, och hon
hlefve ändå inte hulpen. Kanske var hon till på
köpet redan död, det såg nästan så ut. Man kunde
surra och jämra sig för att uttrycka sin sorg och sitt
deltagande, men det var också alt.
— Sirr sirr, jaså det är altl surrade en ung
fluga som kom flygande genom fönstret, utifrån fria
luften. Det vore skräp.
— Vad är du för en äfventyrare? frågade flugkungen, närmade sig och tittade på nykomlingen.
— Sungsung är mitt namn, svarade ynglingen
ocli gned frambenen mot varandra — och en äfven
tyrare är just vad jag är. Nu närmast kommer jag
från en krog därnere (det var ett punschglas som
stod på en hylla i köket i nedra våningen) — jag
kunde inte låta bli att ta mig en klunk, men mer blef
det häller inte. Där lågo väl fämtio flugkräk och
krälade om varann, somliga flöto omkring dödfulla med
bena i vädret, så jag tänkte det var säkrast att smita.
Jag är inte en som ämnar sluta på det viset, sirr sirru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
