Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 1. Sungsung och Järgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
in mot nätet. Men Järgen kom ej; han satt kvar i
sitt hål och kikade, antingen var han väl för stinn
och dast för att röra sig, aller väntade han på att
Sungsung också skulle snärja in sig och fastna.
— Tror du det, din dumklump, sade Sungsung.
Det tror inte jag. Samtidigt slet han af än några
trådar, så att prinsässan vart hängande i luften som
i en hängmatta, och flög förbi Järgen helt nära; det
odjuret rörde på palperna och sträckte redan fram
ett par ben.
— Kors en sån kluns, sade Sungsung. Nu får
du alt raska på, om du vill ha något med af henne.
Men den uppmaningen var öfverflödig. Järgen
var med ens framme ur sin kammare; han gled ned
i nätet som ett klot i en utförsbacke, alla åtta henen
gingo som trumpinnar. — nu nalkades han henne,
nu tog han sats för att kasta sig öfver henne —
— O, o, ol gnälde småflugorna och trängde sig
tätt intill varann. TJsj usj, surrade gubbarna och
lupo i ett virrvarr nedför rutorna, och kung Moskus
bland dem, han sprang af och an och snurrade runt
af förtviflan. Men drottningarna och de andra fru
arna blundade och vände sig bort för att slippa se
det förfärliga.
De kunde likväl icke undgå att höra. Och de
hörde först ett jämmerligt fint pip i det alra högsta
registret, ett riktigt dödspip, och ett prassel som af
dödsryckningar. . Så hörde de ett gröfre surr, det lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
