Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 1. Sungsung och Järgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både ångestfullt och argt — det var Sungsung.. Och
just när de väntade att alt skulle bli tyst och att
han skulle komina fladdrande blek och eländig, med
vingarna hängande som sorgflor, hörde de hans röst
på nytt — men vad hade den nu för klang — den
lät ju nästan glad — kunde det värkligen vara möj
ligt —
De vände sig om, men då kunde de knapt tro
sina ögon. Där kom han sväfvande — och han hade
något i fanmen — han hade henne i famnen, han
höll henne fast och varmt med de fyra främsta benen,
och däruppe satt Järgen och svängde palper och gift
krokar i ilska och stirrade nedåt med alla sina vilda,
onda ögon!
Sungsung lade ned sin börda på fönsterbrädet.
Hon var aldeles omspunnen och inlindad i fina trådar,
liksom svept i en tät grå silkesslöja; han började
milt och varligt plocka bort trådarna, och ikring
honom trängdes de andra, surrande och stimmande.
— Är det värkligen sant, o, är det sant! ropade
de. Lefver hon, lefver hon ... Ja, nu ser hon — si
hur det kommer lif i ögonen... Och nu rör hou på
sugröret, si si — Och nu sträcker hon ut benen, de
ftna, smidiga benen, si den linjen, den böjningen, å!...
Och nu lyfter hon sakta på vingarna ... Lefve Sung
sung, lefve Sungsung, hurra, hurra!
Då hysjade kung Moskus, och när det vart tyst,
sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
