Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 2. Sunsung ränsar riket från jättar och troll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Sungsung ocli hans kamrat sänkte sig nu, klätt
rade öfver de grönklädda möblerna — det var mosstäckta aller skogiga bärg — ströfvade fram öfver
flossamattans brokiga ängsmarker och knogade igenom
ett yfvigt räfskinns vilda urskog. Och Sungsung
sprang härs och tvärs, surrande och kvick i benen,
kamraten hade svårt att hinna med och vart ofta ett
långt stycke efter.
Nu var han inne i ett djupt veck på en gardin
och dröjde där en god stund. Infödingen började
hoppas att han råkat i klorna på något otyg, men
då kom han ut igen, pigg och oskadd, flög ner i lång
soffan och kröp in i en dunkel grotta bakom en kudde.
Där stannade han än längre; nu är han väl ändå
fast, tänkte kamraten. Men han hade knapt tänkt
ut, förrän Sungsung kom. flygande från ett helt annat
håll; han hade smugit sig ut vid kuddens andra ända.
— Sjungsjung, ett rasande trefligt land, det här,
surrade han. Grottor och klyftor och vildmarker, det
är i min smak. Men inte fins det några drakar äller
andra bestar i dem, det är det enda som fattas.
— Här kanske det fins, sade rivalen, flög bort
till det öppna pianinot och satte sig på öfversta kanten.
— Sirru, ett sånt svart slott, sade Sungsung och
tittade ned i dess mörka inre. Här måtte väl ändå
en väldig Järg bo, därinne sitter ju ett riktigt jättenät.
Han störtade ned i djupet; nu! tänkte kamraten
— han hörde ett klingande surr där nerifrån, trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
