Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Somliga säga att lian som bor i Wessman är ett
out odjur, som varje år skall lia sin skatt af ett
människolif. Och säkert är att den skatten skonings
löst utkräfves.
Det var en fiskare från Stensbo i fjor. Stormen
kom öfver honom, ekan dref i laud mitt för hans
egen stuga, men själf kom han aldrig igen.
Oftast är det dock om senvintern, odjuret hämtar
sina offer. Det alra sista var en kolkörare från
Eäfvåla; han hade fördröjt sig i svalg och drycken
skap i byn, det var kolmörkt när han gaf sig hemåt,
och han sjönk snart ihop och somnade i den tomma
skrindan. Kampen hade nog reda på vägen ändå,
men det led mot våren, och plötsligt segnade hela
skjutsen ned genom isen och sjönk som en sten.
Kampen sparkade nog emot i det längsta, men det
halp inte, och han föll ur den ena sömnen i den
andra utan att vakna emellan. Och det var bara
ett bubblande liål i isen efter dem.
Jag satt och tänkte på historien om odjuret och
dess rof eu gång, när jag rodde öfver sjön. Det var
lugnt och varmt, men en tung, kvaf värme och ett
lugn som var hafvande med storm och åska. Ett
ofantligt, mörkt gråblått moln stod öfver sjön, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
