Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
och där har han, och små tomma fiskögon med blodsprängd, gulskiftande vita, vilka stirra rakt in i
mina. Han småskrattar så att hans spetsiga gäddtänder titta fram, och börjar prata medan båten skär
fram genom vågorna, vilka vältra alt högre och
skumma alt vitare.
— Tack för hjälpen, säger han med ett besyn
nerligt leende. Det var nära nog att vi blef kvar
båda två. Men det var väl inte meningen — han
har ju redan fått en i år.
— Han har så, den besten, svarar jag, medan jag
raskt ror mot land.
— Hm, ja nog är han en best, pratar gubben
vidare och småskrattar. Men en om året är då annars
inte just för mycket betalt. En får både ett och annat
för det priset; en får så mycket klart vatten och grön
och vacker is en vill ha och ljufliga bad och fin
och fet fisk. Och någon lön ska han väl ha för
all sin tjänst; för att han bär ångbåtar och skutor
och timmerflottar om sommarn och malmforor och kol
ryssar om vintern, och för det han tvättar dam och
svett af folk och sjunger och spelar för dem både dag
och natt. Det är egentligen ingen obillig lön för all
möda han har — bara en om året.
Han teg — båten tornade i samma ögonblick mot
land, jag vände mig häftigt om, och när jag åter såg
mot aktern var han borta. Jag såg endast den upp
rörda jäsande sjön, och den tycktes mig lik en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
