Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
jätte, svept i trasor, med tofvigt grått oeli vitfläckigt
hår och skägg, där den låg och vred och kastade sig
mellan de svartgröna bärgåsarna.
Det är fler än jag som ha sett honom.
Hytt-
Frans och Stor-Johan sågo honom hägge två en gång,
när de vintermetade på Solviksfjärdeu.
Det var en mörk och dimgrå dag; de hade huggit
en hel mängd vakar och hål, och gingo hit och dit
mellan dem. Så kommo de att résonnera om Wessman och undrade hland annat hur djup han kunde
vara; men det fans nog ingen som visste, trodde de.
Då hörde de ett pluskande i en vak ett stycke där
ifrån; de tittade dit och sågo något mörkt och lurfvigt sticka upp ur hålet. Stor-Johan tyckte att det
såg ut som ett jättelikt tjurhufvud med stora horn,
men Hytt-Frans höll på att det mer liknade ett
kvinfolk med rufsigt hår och armarna uppåtsträckta.
Båda hörde en röst, den lät bara som ett ramande
säger Stor-Johan, men Hytt-Frans ger sig näcken på
att han hörde tydliga ord: Gå Sollen rant, så âjup
är Wessman, sade skepnaden och dök ner i vaken
igen.
Nu är Sollen nära en mil i omkrets, och så djup
kan Wessman väl knappast vara. Men det är inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
