Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland, en clof knall utan eko — plong! — som en jordbäfning på sjöbottnen. Det skjutes fästsalut i djupet.
Man kan äfven liöra musik och sång, om man har
goda öron — harpklang och höga sopraner, alt dämpat,
sora bakom en tjock förlåt, som ur en annan värd.
Kanske kan man till och med se honom själf, där
han ligger och flyter i månskenet, en lång ormlik
gestalt med glittrande gullfläckig rygg. Och omkring
honom dansa djupets vita väsen, de ha stigit upp
nu ur de dunkla salarna och glida pilsnabt och
ljudlöst fram öfver vattnen, insvepta i fladdrande
lufttunna slöjor och flor.
w?
!I
Det är en svår sak att gå hem och lägga sig,
när man har roligt ocli fästligt. Wessman tycker
så, han med; han vill inte gärna lägga sig i ide
förrän framemot jul, ofta först ännu senare.
Det måste vara lugnt och mörkt och mnlet den
natt han skall sjunka i vinterdvala. En klar ocli
vacker natt kan ingenting förmå honom att stänga
in sig och krypa under täcket. Täcket måste ju
också väfvas och stoppas, och det tar tid.
Det börjar med att dalen en morgon är full af
vit dimma. Man ser ej stranden på andra sidan
viken, ej höjderna runtom. Alt är gråvitt, dimman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
