Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelgäddan i Vassviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
litet som det sorgliga faktum att hon var Vassvikens
buse ock utöfvade ett enväldigt skräekregemente i
hela denna del af sjön.
Det hade hon hållit på med i åtskilliga år; de
älsta abborrarna där i trakten mindes henne från sin
barndom, och hon var ren gammal då. Åtskilligt
hade hon också varit med om; när hon någon gång
händelsevis var mätt och följaktligen vid gott lynne,
kunde hon ställa sig i vasskanten och berätta, då
kommo de simmande i stora glittrande stim från alla
håll, abborrar och mörtar, lakar och sikar, löjor och
snorjärsar och småfisk af alla slag. De stälde sig
runt omkring henne och lyssnade, och hon drog den
ena spännande historien efter den andra. Hur hon
snärjt in sig i nät men krånglat sig lös igen i sista
minuten; hur hon fastnat på drag och svirflar men
slitit sig nppe vid själfva båtkanten. Hur hon en
solmorgon i lektiden jagat en grann och smidig hona
— vid Han, äfven jag har varit ungl sade Gammelgäddan och smälde med käkarna; den tokan hade
flugit ända upp på torra land, på ett långgrunt ställe
med sandbotten, och blifvit liggande mitt framför fötterna på en pojke, som också passade på och högg
henne med bara händerna; men Gammelgäddan hade
kastat sig ut i vattnet igen med ett finare hopp, ett
hopp som en flygfisk kunnat afundas, sade Gammel
gäddan och spritade ut alla sina fenor. Och hur hon
en annan gång slukat en jättestor abborre, som satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
