Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelgäddan i Vassviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Ocli Gammelgäddan gapade; aldeles ofrivilligt
skedde det, men gapade gjorde hon. Då blef det ett
jubel, de summo ut och in i rysjau, de stimmade
runt omkring henne och snuddade till och med ibland
vid stjärtfenan. Och nu kunde Gammelgäddan inte
styra sig längre; hon var vild och rasande, virflade
runt och spärrade ut fenorna och högg efter småkräken,
men de räddade sig altid ut genom nätet, hon kom
inte åt så mycket som ett fjäll af dem och dästo
vildare och ursinnigare vart hon.
Det var redan ljust uppe i luften, vattnet började
bli varmare och genomstrålas af gula strimmor och
strålknippen. Dämpade ljud började höras däruppifrån; en tupp gol någonstans på strandsluttningen,
on vällingklocka ringde och en vind dansade fram
öfver vattenytan; vågorna skvalpade och gnolade, och
det susade i vassen.
Alt det där gjorde småfiskarna ännu skämtsam
mare och kvickare i både mun och stjärt; de kilade
hit och dit, de sköto blikstsnabt mellan Gammelgäddans
gapande käkar, och de hoppade ända upp öfver vatten
brynet så det stänkte och gnistrade om dem.
Men med ens blef det stilla och tomt omkring
Gammelgäddan. De smeto hort i vassen allihop och
försvunno -—- liksom förr när hon berättade historier
för dem.
Hon undrade och lyssnade. Och hon hörde ett
plaskande i vattnet — det närmade sig, och hon såg
Djur.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
