- Project Runeberg -  Djur : skisser och historier från Storgården /
186

(1900) [MARC] [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftor - 2 - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

Han teg, och de andra kommo sig ej häller för
med att säga något pä, en stund. Men till sist upphof
den lilla ljusgröna sin röst:
— Det där är bara prat, sade hon. Hur skulle
vi kunna dö ut, hela viken är ju full af kräftor!
— Det är sant, instämde en annan. Det betyder
ingenting om en äller annan stryker med. Tvärtom,
en liten åderlåtning ibland skadar inte.
— Al del es riktigt, tyckte en tredje. Dästo bättre
räcker maten till åt oss som äro kvar.
Och en fjärde:
— Det gör den. Hon kan gärna plocka några
stycken till, dästo lättare få vi att lefva.
Det såg ut som om kråkan hört de orden ; hon
kom dykande och plockade just honom som sagt dem,
och åter försvunno de andra pilsnabt bland stenarna.
Dästo lättare få vi att lefva, ja, upprepade
storkräftan tankfull, där han satt ensam i sitt hål
och höll utkik.

3.

Sommaren gick, kråkan satt altjämt på sin sten
och solade sig, och storkräftan låg altjämt på utkik
under sin.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:55:32 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fkedjur/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free