Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftor - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hör han en dag en skarp knall, något kommer
vinande öfver stranden och den gamla grå sjunker
ihop på stenen, orörlig och stilla soin en sten själf.
Storkräftan kryper försiktigt fram ur skuggan,
men kilar straks tillbaka — en pojke kommer sprin
gande öfver åkern, lyfter upp kråkan, svänger henne
skrattande i luften och bär bort henne.
Storkräftan sitter och grubblar i sitt liål. Han
vill vandra ut i viken, titta in under stenarna och
ropa: nu är häradens timme slagen, den gamla grå
är död, den gamla grå är död! Men där är något
som håller honom tillbaka, det ligger något i vattnet
så att säga, han känner det fast han inte kan säga
vad det är. Och han sitter tyst och tankfull och
väutar.
Dram mot kvällen kommer så en båt flytande öfver
vattnet. Den stannar ett stycke från land, en stor
mörk tingest sjunker till bottnen, och båten glider
vidare.
Då går det som en stöt genom storkräftan. Han
känner igen den där pjäsen, det är en kraftbui, ocb
han simmar dit bort så fort lian kan.
Där är ett svart vimmel, ett krälande och kraflande runtom huren, och från alla håll strömma flera
till, både unga och gamla. De titta in mellan spjä
lorna, de hugga i med klorna och klättra uppför
väggarna. Ett par ha redan kommit in och krypa
på hurens botten, andra sitta på pinnen i själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
