Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftor - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
§
» •.
I;
De hörde honom ej, ett par hade redan ramlat
ner i buren och andra voro på god väg. Storkräftan
hade nu endast en liten trogen skara omkring sig,
och den glesnade mer och mer.
— Han I det ej bra här, fortsatte han, ären I ej
skapade att lefva här i det sköna vattnet! Vem vet
hurdant ert lif blir däruppe, vem vet om lif aller
död väntar er där? Kanske blifven I kokta vid sakta
eld, kanske är det därför edra skal blifva flammande
röda, det vet ingen. Men här han I ert hem och
ert lifs mål, här lian I er rikliga näring och er lefnads
glädje hos varandra. Räcker kanske icke sjöbottnen
till för er alla — finnas här kanske icke outtömliga
förråd af maskar och larver och allehanda goda rätter,
finnas här icke de härligaste skogar af säf och vass,
och de trefnaste boningar under alla stenar och stockar
och under strandens grönskande tufvor! O staunen
här, o vänden om medan tid är!
Han talade mera än, men det var som att tala
för stenarna. Till slut var han ensam kvar; då gick
han sin väg och vände åter till sitt hål inne vid
stranden.
Redan på afstånd såg han något mörkt sticka
fram ur hålet. Så småningom antog det form af ett
par små fina klor — så såg han tvänne mjuka, sling
rande spröt och ett par glimmande svarta ögon.
Det var en unghona som satt där och väntade
honom. Han stannade framför henne och såg bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
