Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store Pan och den falska Ran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
bort med vågorna; de voro af bräckligt gods, alla
dessa älskare, de kväfdes snart af hennes smekningar.
De voro inte lian, den starke i skogen, den store
Pan!
Då kom det en kväll. En svart yrväderskväll,
molnen svepte öfver bärgen och en snöstorm drog
fram öfver sjön, mumlande som aflägsna kanonsalvor,
tjutande som en skock piskade hundar, fräsande som
tiotusen ilskna kattor. Det låg ett tjockt lager snö
på isen, men stormen slet bort det och sopade det
framför sig med hundra jättekvastar, så att isen
fläckvis vart liggande bar och glänsande svart.
Fru Kan sam hit och dit mellan stränderna. Det
brann ljus i stugor och gårdar; hon hörde bjäller
klang uppe på landsvägarna, men ingen lefvande själ
vågade sig ut på sjön i denna vädrens vilda lek.
Jo, där kom ändå en. Hon såg honom som en
stor skugga i mörkret öfver istaket; men han såg ej
ut som en mänsklig gestalt, snarare som ett stort
fyrfotadjur. Hon tog några simtag mot honom; det
var björnen — lians gamla lurfviga björn — och han
bar något på ryggen. Än ett par simtag — ja,
ryttaren var han själf; han satt böjd och hopsjunken
och höll något i ena handen, det liknade en gran
buske. Och öfver hans hufvud flög tjädertuppen med
tunga vingslag som en svart ande, och efter kom älgen
lunkande med klampande steg och hufvudet hängande
som om det trycktes ned af den stora hornkronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
