Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store Pan och den falska Ran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
af glad galenskap i ögonen och fortsatte med ljusare
stämma, i det han svängde granbusken runt.
— Men nu ge vi dem sä mänga som flyger och
far. Den här granen är min sista — jag lyckades
rädda den undan tjufpacket. Jag tog den med som
ett minne — så är det jul nu, och jag brukar inte
låta hälgdagarna gå förbi ofirade!
Det blef fäst därnere på sjöbottnen. De klädde
granen med alla djupens skatter, med granna musslor
och ostronskal, med girlander af pärlor och koraller,
med glittrande fiskfjäll och maneter och sjöstjärnor.
Näcken tillkallades och spelte upp sin gamla polska;
Ägir kom med alla sina döttrar, det vart en virflande
ringdans kring granen, inne i ringen dansade den
gamle Pan och den falska Ran hambo så vatten
massorna skvalpade, alla sjöns fiskar kilade i snur
rande stim af och an bland de dansande, och utomkring dem alla låg stora sjöormen i en ring och het
sig skrattande v stjärten. —
Den store Pan bief kvar därnere hos fru Ran.
Granen som han haft med sig planterade han på
sjöbottnen. Det dröjde ej länge förr än flera granar
väkste upp omkring den, så småningom blef det en
dunge och till slut en stor skog.
Han gick och betraktade, hur den väkste mot
höjden och bredde ut sig öfver klippor och sandbankar.
Men det gaf honom ingen glädje; det var som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
