Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store Pan och den falska Ran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
...
ïï"
lian ej ra er kunnat känna en känsla, varken ljus
äller mörk;
alt var grått och vått och kallt och
stumt. Aldrig kände han en fläkt af all den fröjd
och frid och
salighet utan ända som fru Ran, den
falska, hade
lofvat honom. Utan längtan hade hon
också sagt; det var sant — han kunde inte ens längta.
Och dag och natt gick han och längtade efter att
kunna längta. —
Och så säger sagan, att en klar och stilla sommar
kväll skola några människor ro omkring på sjön, sitta
tysta och lyssna på den döda stillheten och se upp
mot de kala bärgen, gråbleka och stela och sorge
samma som lik att se nppå.
Då skall en af dem, som har bättre hörsel för
slika ljud än de andra, höra ett sällsamt sjungande
sus djupt nere i vågorna. Ett lefvande sus, stigande
i hög styrka, sjunkande igeu i tungsint åtrå.
De skola luta sig öfver relingen och lyssna. De
höra alla, de tycka sig djupt, djupt därnere se top
parna af sina sjunkna skogar, och de vilja bara gråta.
Och så siar profeten, och så är den långa fabelns
korta mening, att låta snikna krämare den falska
Ran locka till sig den store Pan, och låta de alla
gröna skogar sjunka i hafsens djup, då må vi alla,
som kalla oss människor, hoppa efter i det mörka
våta och låta oss förvandlas till kallblodiga djur, till
stumma stirrande fiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
