Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
gullfisken vara och följde henne, skulle hon bli hans
och endast hans till evig tid.
Han svarte ej, låg bara och stirrade ner i djupet.
Och hon talade åter; kunde hon ej uttränga en fisk
ur hans tankar, vad var då hans kärlek värd, frågte
hon — och en sån fisk till på köpet, som kanske
inte als fans till, som kanske bara var en tom in
billning. Åtminstone var det inte en vanlig fisk,
utan en som man hälst inte borde bry sig om, som
det bara var dårskap och dumdristighet att jaga, det
hade de alla kommit öfverens om.
Han teg fortfarande och gaf henne inte ens en
blick. Men just som hennes ordflöde tog slut, spar
kade han bakut och dök ner mitt framför hennes ögon.
Han hade varsnat den guldfjällige igen och före
satte sig att nu skulle han ej komma undan. Han
spände alla muskler, bet ihop näbben och tog långa
simtag med både vingar och fotter. Han vann också
märkbart på flyktingen; lågan strålade alt större,
och han tyckte att den flydde alt saktare och mat
tare. Men altid när han öppnade gapet för att sluka
den, slog den till med stjärten, eldröd och sprakande
som en kometsvans, och gled bort i den gungande
skymningen.
Han måste upp än en gång för att få en mun
luft. Han låg halft sanslös på vattnet och tyckte
att alt vred sig runt, både sjön och holmarna och
bärgen på stränderna. Hur länge han varit nere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
