Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
vissto lian ej; himlen var altjämt tung och mörk,
men luften var ännu kallare än sist, strandängarna
voro öfverströdda med ett vitt stoft, löfträdens nakna
kvistvärk var gnistrande vitt, och längst in i vikarna
låg en tunn hinna som af glas öfver vattnet.
Han såg alt detta som genom en dimma och dök
så snart han hämtat sig, utan att tänka närmare på
saken. Han tänkte endast på att han måste ha
gullfisken ; han hade en obestämd känsla af att han
inte skulle kunna lefva utan den, att den hade någon
underbar makt och skulle ge honom alt vad han
ville ha.
Och gullfisken sam före och lommen sam efter.
De jagade runt hela sjön, de kilade längs stränderna
och omkring holmarna. De gledo tätt under vatten
brynet och tätt efter bottnen, de sköto som skott
spolar genom skogar af vass och säf; döko in i
mörka underjordiska gångar och valf, ilade ut igen
i vattenrymderna, fördes bort af strömdrag i svind
lande fart och sögos in i snurrande virflar och —
Ja, det skulle bli för långt att räkna upp alt
vad de voro med om äller att förtälja alt som drog
förbi lommens ögon på denna blikstturné. Det var
sagolaiid af brokig prakt, det var skimrande slott
och höga pelarsalar, förhäksade trädgårdar och djupa
grottor, fylda än af en månbiå än af en genomskinlig
butäljgrön dager. Det var sjunkna pråmar, öfvervuksna af slingrande plantor med stora blommor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
