Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skissboksblad från Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är inte för er jag springer. Ni imponerar inte
det ringaste pä mig, nej ta mig hök-hök-höken ni
det gör! — Och på nytt tar lian till schappen och
stannar först när han räddat sig bakom lagårdsknuten
äller högst upp på gödselstacken. Och nu sjunger
lian ut, och hönorna samla sig i en ring omkring
honom och ackompanjera: Kock-kock-koek-kluck, y-y-y!
Ko-ack-ack-aek, ko-och-bock-bock, y-y-y-y!
Öppnar ni då lagårdsdörren, komma ett par kor,
en get och två killingar ut. De titta förvånade på
er ocli undra sinsemellan vad ni kan vara för en
landsvägsriddare. Kossorna stå bara och stirra på
er med stora ögon, men geten ser ettrig ut, sänker
hufvudet och visar er ett par kraftiga, vackert svängda
horn. Och nerifrån stora bygningen kommer en stor
hund springande, en hälgdagsfin gosse i svart med
vitt skjortbröst och vita handskar på alla fyra fot
terna; lian skäller för full hals, och jättarnas gårds
hundar i bärgen runtom svara och stämma in med
höga mullrande skall.
Det där kan ju tyckas vara ett ogästvänligt mot
tagande. Men ni skall se att ni snart blir bekant
och god vän med dem allesamman. När Tjohej luktat
litet närmare på er och funnit er vara en fin kar,
som tycker om djur och trifs på landet — detta är
de två förnämsta kännetecknen på en fin kar och
gentleman — då skäller han inte längre utan hoppar
opp på er, lägger framtassarna på era akslar, slickar
Djur.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
