Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skissboksblad från Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Här har haren skrifvit en rad hoppande anapäster
öfver åkern — låt det gå, å hallå! — Gjort en paus
i kanten af småskogen, tagit sig ett gott mål där af
barken på en kullhuggen aspstam, och hoppat vidare
in bland snåren, å hallå, hoppa på!
Här har en liten näbbmus stuckit upp sin rosigt
skära nos ur snön, skrifvit en kort visa på rimmade
trokéer i stjärnljuset och krupit ner igen i drifvan.
Och här har ekorren tagit sina jam biska skutt,
å hi, å hopp! — och där ha några orrar klottrat
sina fria vars. Det har varit en tupp bland dem,
en riktig skald ska ni tro, fast han bär sin lyra
baktill; ni kan se hur den släpat i snön, och här
äro några vackra stjärnor ritade, de äro märken efter
hans fina och förnäma fotter. Och kråkor och skator
ha också plitat sina kråkfötter här och där, men
deras värs är bara knagglig och tråkig Idunspoesi.
Snart möta vi åter harspåret, och nu korsas det
af ett annat, en snörrät rad punkter vilken någon
gång gör en krok aller slingrar sig runt om en buske.
Det är räfven; han har kommit lunkande öfver fälten,
och hans skrift är en entonig och oafbruten monolog
på prosa. Han vill inbilla folk att han är tankspridd
och pratar för sig själf, förstår ni; men man kan
vara säker på att han på samma gång har alla sina
sinnen vakna och vidöppna. Han har stafvat på
harens dikt ett ögonblick; har gått vidare men kommit
igen på en omväg. Så har han stött på ekorren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
