Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skissboksblad från Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
smaken ; sneglade under tiden ofta på husbonden, som
satt ock läste i en länstol, samt gick slutligen blygt
och försiktigt fram till honom — viftade svans, lade
sakta upp frambenen och lmfvudet i hans knä och
såg på honom med en lång och varm blick.
Så var isen. bruten och deras vänskap knuten.
Och Klang upplyste om att han redan kände sig som
barn i huset; visst hade han längtat i början, men
det hade snart gått öfver, redan första natten hade
han sofvit utmärkt, och en alt starkare känsla af
hemtrefnad och välbefinnande hade snaht och omotståndligt bemäktigat sig honom, sade han.
Härnäst de skulle ut och promenera bad han att
få slippa kopplet, han skulle visst inte löpa sin väg.
Han gjorde det ej häller, han tog endast en liten
afstickare inåt buskarna ibland, men kom tillbaka
som en pil så snart hans härre, äller kamrat är nog
rättare att säga, visslade äller bara knäpte med fing
rarna; och han svansade och hoppade högt ikring
honom, slet af honom vantarna och bet honom i vadorna och uttryckte sin förtjusning på åtskilliga sätt.
Och nu äro de de alra bästa och oskiljaktligaste
vänner och ha mycket nöjsamt tillsamman. Klang
vill på inga viikor från Storgården, och Storgården
vill ej häller bli af med honom — därtill bidrar han
altför mycket till dess glädje och trefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>