Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skissboksblad från Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
och heter Maj, och det ser det ut att heta. Det har
ett skiun, mer sammetslent och skärt och ljuft att
stryka med fingerspetsarna än någon äppelblomma i
paradiset; det har ett par tindrande klara stjärnor
till ögon, blåa som blåsippor; dess läppar äro friskt
och doftande röda som nyponblommans kronblad, dess
händer små och rosiga som näbbmusens tassar.
Det ligger på rygg på en tjock matta på golfvet
och biter i svansen på en mycket liten hund, som
det håller med bägge händerna och som piper då det
klämmer på honom. Och än stånkar det och gurglar
och blåser såpbubblor och gör alla möjliga gubbar,
och än slår det en ljudlig virfvel mot golfvet med
sina knubbiga sprattlande trumpinnar till ben.
Vad det är för ett djur? Ja säg det. Ser man
på de korta armarna och deras rörelser, kan man tro
att det är en kräfta som fumlar med klorna i luften.
Ser man åter på de gropiga händernas skärhet, kan
man som sagt nästan ta det för en näbbmus, fast en
ovanligt stor sådan. När dess fingrar gripa om något,
likna de en apunges, ocli dess ben förefalla stundom
som sprattlande fiskar; hela dess runda kroppshydda
påminner osökt om en frodig smågris, men på samma
gång har det en kattunges mjuka behag, en vit killings
oviga lekfullhet samt en hundvalps svansviftande glada
lynne och naturnödvändiga lust att bita i alt, som
kommer i närheten af dess tandlösa lejongap.
Hör man sen på alla de läten det kan frambringa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
