Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum på övra. På andra sidan infartsvägen står brygg- och bagarstugan med
stes och kammare — muren syns utvändigt i väggen mellan fönstren, och
1 tr. upp har husfadern sitt kontor. Mitt emot står en bodbyggnad
(snickar-stuga och vedbod) och ett ståtligt herbre på stenstolpar (förr trä-) med två
präktiga gamla dörrar, den övra snedrandig, den undra »snewärcks dör» med
X-formigt påspikad panel (liksom snickar- och vedboddörrarna), båda med
stilfulla beslag och stora lås. Därbredvid lyfter en furstlig tvåstammig gran
sin mäktiga krona med täta yviga grenar ända ner till marken, ett mörkt
och skuggsvalt jättetält —- den verkar minst hundraårig men är endast
omkring 65 år gammal. Den har till kamrat en härlig hög björk och flera vackra
mindre träd, granar, björkar, rönnar, vartill komma höga lummiga
syrén-och spiréahäckar, massor av förvildat blågull (Polemonium coeruleum) och en
rad bikupor. — En bit ifrån och lägre ligger den stora fägården: stall med
skulle och vagnslider, skilda av portlider, två trösklador med logar och golv,
två svinhus, ny lagård, alla med pärttak. Grundmuren efter ett äldre föjs
syns ännu liksom hörnstenarna efter ett mindre herbre bredvid det stora.
Husfadern (f. 1884 i Näsänge i Svärdsjö, men bosatt här sedan 6 års ålder) —
kyrkovärd, landstingsman, nämndeman, fattigvårdsstyrelsens ordf. m. m. — är
en mångbetrodd man och en kunnig och duglig, bokkär och bildningshungrig man
utan all förhävelse: »några märkvärdigheter har jag inte gjort», skriver han
själv, »utan är väl som folk är mäst, om man undantager att jag är rysligt
gammalmodig och älskar allt gammalt (skräp)». Han har en ovanligt stor samling
av både nyare och särskilt äldre böcker, somliga verkliga dyrgripar, en del ur
prosten Petterssons bibliotek. Och han har gamla urkunder rörande gården,
främst ett utdrag ur äldre jordeböcker, verkställt 1798 av Kammar Archivi
Con-toiret på Krono Länsmannen Jan Sundwalls anhållan om tillförlitlig
underrättelse, huruwida hemmanet Lumswäken är att anse för Bolilby eller afgärda i
anseende till Bengsheds By i Svärdsjö socken. I inledningen säges att
hemmanet »nu för tiden kallas Lilla Lumswäken, emedan ett större hemman straxt
där bredewid skal i sednare tider liafwa tillkommit under namn af Stora
Lumswiken, hwarwid dock skall märkas, att det förra skall ligga inom
Swärd-siö sockns Rå och Rör, men det sednare inom Sundborns Sockens Rå». Det
var Bäckänge som hette Lilla Lumsviken — nu betecknas därmed endast
Vretens —, och gamla rågatan syns ännu i skogen mellan Bäckströms och
V retens.
År 1552 möter namnet första gången: för cletta"år »gifwes under N:o 13 en jordebok,
som uptager Landbönderne på Kopparberget, hwilken är af följande innehåll: Efter
Wijka Sochn Tillökt Anno 52 Kyrke Gods Lomswiken koppar 2 Skeppund». Då hörde
hemmanet alltså till Västerås biskopsdöme och ansågs ligga i Vika, likaså 1554 men nu
hade det indragits till kronan: »Thenne Epterskrefne Landbor äre liggiandes på
Kopparberget och Dahlarne Wika Sochn Kiöpe Gods Lumsviken». 1555 heter det »Iviöpe Gods
Lumpsviken», i en jordebok »öfwer Kongl. Maij:ts Arfve Gods i Kopparbergslagen» 1557
står »Sverdsiö Sochn Lumbsviken», i 1558 års »Arf och Egne Jordebok N:o 24 Sverdsiö
Sochn, Lumsviken, utgör Årliga koll för koppar» (alltjämt 2 skepp.) samt under samma
rubrik 1566 och 67 Lumpsvikenn, Lumsvikenn. I Hjälpskattelängden för Elfsborgs lösen
1571 står Hans Mickilson som Kungl. Maj :ts landbonde på Crono-Hemmanet
Luinse-viken1) (en soldat i Finngärde med samma namn, Hans Mickelson av Sundbornssläkten
*) Se Bilaga 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
