Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt en sägen skall, innan kyrkan byggdes, ett kapell ha funnits vid
Risholn på en backe, som ännu kallas »Kapellsbacken» — några tillförlitligare
underrättelser om detta kapell finnas dock ej, skriver Albrect Steffenburg1)
och fortsätter: Möjligen kan dess uppbyggande ställas tillsammans med Peder
Hansson Skrifvares vistande här i orten, han bodde på Risholn, var af
Svin-hufvudsläkten och Dala domare på Gustaf Wasas tid, af hvilken monark han
blifvit »väl begåfvad ocli ansedd» 2).
En annan sägen mäler att ett kapell skulle ha stått ungefär där Sandsberg
nu ligger, strax nordväst om nuvarande kyrkplatsen, där3) den 2 Maij 1620
grunden lades till en liten spånklädd träkyrka, Heliga Trefaldighets kapell.
Uppgiften i Palmskiöldska samlingen är alltså ej fullt riktig: Sundborns-
borna »finge åhr 1622 ––––aff K. Gustaf Adolff befalning att vid Sundborn
upbyggia een kyrkja och 1*1 i fwit förorsakade den samma någorledes fullborda.»
Detta gick så småningom, och även detta tämpel var utsatt för vilda makters
vrede, varom Albr. Steffenburg berättar4): »De folksägner, som äro gängse
här, röra sig förnämligast kring kyrkan och dess första uppbyggande — lika
i nästan alla socknar i riket, kanske helt lånade från andra håll, alldenstund
denna kyrkas byggande inträffade i en tid, då nppkomsten av dylika sägner
ej mera gerna är möjlig» [?]. Jättkastet från Hoberget är redan omtalat —
Jungfruhällen i Toftan. En annan jättekvinna harmades också över
kyrk-bygget och »christendomens framgång, band ett rep omkring en stor sten
och knogade iväg. Efter att ha hunnit ett stycke mötte hon en af socknens
qvinnor, hvilken bar sitt förkläde fullt med utslitna skor. Jätteqvinnan
till-sporde henne: Huru långt är till Sundborns kyrka? Hvarpå hon svarade:
Dit är så långt, att jag slitit ut alla dessa skor på vägen. Den förra
af-skräcktes derigenom från sitt företag och släppte ned klippan, som ligger
der ännu qvar till ett minnesmärke för kommande slägten», ett stort block
i Årberget5) invid Finngärdes och Karlsby byars kyrkoväg, och en inskärning
synes tydligt rundt omkring stenen efter repet. — 1 detta sammanhang må
en annan vida spridd sägen anföras efter samma källa: En jätte var en
gång ute på vandring och påträffade dervid en liten man som gick och
plöjde en åker. nan tog karlen med häst och plog för att förära dem såsom
en skänk åt sin moder (eller »för att ge sina barn leksaken») ; vid hans
hemkomst sade hon till sin son: »Bär dem åter dit, der du tog dem, ty det är
desse, som efter oss komma att bygga och bo i dessa trakter.» —
Huvudman för kyrkobygget var Christopher Oluff sson i Nooret vid Falun
(även kallad Depken, adlad Gyllenknoster, ett namn som han dock aldrig
P I Dalarnes Forminnesförenings årsskr. 1867.
P Han lär ha hetat Siwardsson,’ ej Hansson, levde före Gustaf Wasas tid och
förblandas med sin son Jöns Persson, varom närmare längre fram.
q Enl. Sam. Reseuberg. — Enl. äldsta kyrkboken, där detta första kyrkbygge skildras,
hölls första predikan i kyrkan 8 juni 1620 — se Mats Åmark, Dalarnes Kyrkklockor sid.
281, och Karl Linge, Svärdsjö socken sid. 246.
q I Uppsala Landsmålsarkiv 169:38, tryckt i en smula annan form i Dalarnes
Fornminnesförenings årsskr. 1S67.
q I »Sveriges Kyrkor» står felaktigt Åsberget. — Om detta och ännu ett annat jättkast
se tillägg i bokens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
