- Project Runeberg -  Med Dalälven från källorna till havet / Del 3. Söder Dalälven. Bok 3. Sundborn /
86

(1919-1939) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den s. k. Spögubbgården och Smed Daniels, eller sista gården mot kyrkan. Sin Hytta
hade han haft litet nedanföre der Quarn och Såg nu äro belägne i Sundborns Ström,
och hvarefter lemningar ännu synas. — Det berättas att när han en gång varit i
kohl-behof, och Svärdsjö karlarne, sig altid like [!], ej ville stjelpa på Hyttnäs, utan kört
stora vägen, som den tiden gick åt Spadarfs myrorne, han då en morgon låtit sina drängar
köra Slagg i vägen vid Målarbacken, så att kohlbönderne nödgats vända och köra till
Hyttnäs.

Med en bergsman Johan Andersson på Carlborn, Ivihl Johan kallad (död 1711 96
är gammal), som bott på den s. k. Kihludden och var egare till den gent emot liggande
Tägten, nu mera socknens Fattige tillhörig, och till hvilken Tägt Johan Andersson år
1673 pä tvänne Stenkistor bygdt en bro öfver Strömmen, samt några år förut vid
hvar-dera sidan af Strömmen bygdt en fisk Damm af Sten, började Silfverström en lång process,
påstående att vattnet deraf uppdämdes på hans ofvanföre liggande egor. 1674 den 20
Maji höls derå Tolfmans Syn, som ålade bemälte Johan Andersson att borttaga Bron
ocli fisk Dammarne, hvilken syn den 9 nov. samma år af Sundborns Härads Rätt
fast-stäldes af dåvarande Lands Domaren M: Persson, emot hvilken Dom Johan And:s
full-mägtig Jonas Strömmer appellerade till Hofrätten. Härpå följde Lagmanssyn den 17
och 18 maji samt 10 junii 1677, då Joh: Andersson dömdes att inom 14 dagar ha både
bro och Fiskdammar ifrån grunden upprifne [tillagt med blyerts:] men ännu den 6
oetober s. å. var intet gjordt för brons bortskaffande, utan måste då Landsh. G. Duwall
pä Silfverströms begäran anbefalla Befallningsman Jacob Berg att execution derå
verkställa). Wid denna Syn Rätt blef äfven M: Persson part mot J: A: S: för de af J. A. S.
anlagde fiskewärken vid sin bro till mehn för M. Perssons äldre fisken vid Krokfors.
(Tillagt med blyerts: Johan Andersson anklagades redan 1666 19/4 af Magnus Person,
som påstod att kungsådran af hans fiskdammar igenstängdes).

öaktadt denne Lagmans Syne Rätts Dom, sökte Johan Andersson resning i saken
förebärande att så väl Assessor Funk som öfrige vid Synen närvarande voro hans ovänner
samt tillika öfvertalade af Silfverström och M. Persson. Uti M. Perssons till Kongl.
Hofrätten den 20 mars 1678 ingifne försvarsskrift emot J. Anderssons beskyllningar att varit
i godt förstånd med Assessor Funk, Silfverström etc. säges: »Uti lijka sanning består
och thet att bron var allom en högnödig gijnstijg, ty om hon hadhe varit allom Cornmun
[gemensam], då hade Johan intet haft behof att giöra sig den fåfänga mödhan och
kostnaden att sättia dher för en stor port med låås bevahrat [? otydligt], så att ingen,
uthan hans eget huusfolk, antingen gåendes eller annorlundha fahrandes kom öfver hans
Broo, dhen han både natt och dag läst hade och vahr således inelir skadelig än högnödig,
alldhenstundh dher en hans grannes dräng drunknade som intet slapp igenom porten,
utan gaf sig utom det uthslagne skranket, mehnande sig dher hafva kunnat kränga sig
fram, men föll i än och blef borta.

För bestridande af denna långvariga och kostsamma process, som synes varit med
illska drifven af bägge parterne, blef så väl Tägt som gröda sequesterad, och Johan
Andersson måste afträda Tägten för Rättegångs kostnaden, hvilken då inlöstes af Assessor
Silfverström och M. Persson, samt skänktes derpå till Socknen ad pios usus [till fromt
bruk, därav namnet Fattigtäkten], Rätta Driffjädern tros allmänt vara den, att M:
Persson velat komma åt Tägten, men förmodligen för uppseendets skull af den långa
Rättegången, derifrån afstått, samt sedermera omkring 1681 tillika med Silf. skänkt den
till socknen. I en visitation Christi himmelsfärds dag 1688 af Petrus Gagnius prost i
Tuna står i 3dje puncten: »Besvärade sig Församlingen, att Organisten har litet
understöd, efter som en stor del i Socknen är fattig och intet förmår gifva uth, hvad som till
lön anslagit ähr. Begjärandes han kunde få bruka den tägten, sig till godo, utan någon
afgift, hvilken Wälborne Herr Assessorn på Hyttnäs och Herr Häradshöfdingen Magnus
Persson hafva gifvit ad pios usus. Så emedan så väl Herr Assessorn som Häradshöfdingen
gofve här till sitt samtykio, begjärte och att så ske måtte; Altså vardt resolveradt att
organisten skulle fä bruka samma tägt. til! behaglig tid. och Högvördigst Herr Biskopens
och venerandi Consistorii godtfinnande.» —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkefrandal/303/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free