Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I -Nimdborn berättas ännu, att assessorn skall till en dotters bröllop lia
skaf fat hit de första kräftorna i Dalarna och att de härifrån spredo sig kring
hela landskapet. Därom skriver Albr. Steffenburg:
»Om kräftornas plantering här i ån berättas, det Silfverström till något större kalas lian
tänkt anställa, låtit hemta sådana ifrån Sala, emedan då för tiden på närmare håll
troligtvis inga funnits, samt släpt dem i sin Rud Damm, belägen ute på Hyttnäs udden,
oeh som för några år sedan igenfylldes af nuvarande egaren (Rathsman). När
kräf-torne sedan skulle upphämtas, befanns Dammen vara tom, emedan de gått över den
smala landttungan som skilde den ifrån ån, der de hade bättre utrymme. — När min
Far Fars Far (född omkring 1700 [1693]) Olof Steffenburg en gång som pojke stod på
Ropar Hällen [uppkallad av att man där stod och ropade efter båt] hemma vid
Carl-born och metade Fisk, kom ett för honom obekant Djur upp efter hällen i vattnet
(kräftan kände troligtvis lukten af metmasken). Gossen lärer då blifvit något förskräckt,
men fattat i en stör och ihjälslagit hänne, samt burit den hem till sin Fader, som
upplyste honom om att det var en kräfta, samt tillade, att om Du haft hem hänne lefvande.
skulle du derföre fått en half öres slant». — Adalrik Steffenburg tillägger att kräftorna
spredo sig långsamt uppför vattendraget och först på 1830-talet hunnit upp till Tänger
i Enviken samt att de 1866 funnos ymnigt i ån och Superbackabäcken och även fast
mindre talrikt i Gallsjöbäcken. Alltjämt är Sundbornsån ovanligt rik på de goda
skaldjuren, och kräftpesten har aldrig härjat här. —
I Steffenburgska samlingen i Uppsala Landsmålsarkiv (169:30) finns
följande runrad, som säges upptecknad från »Silfverströmska boden» — den
förekommer också i Dala Fornsals handskrift med följande anteckning: »Desse
Runor funnos med krita tecknade på ena wäggen i de så kallade Silfverströmska
Bodarne på Hyttnäs. A. S. 1816»:
UlHIUlhTI Mm
Enligt en fackman1) är runraden mycket svårtydbar och en tolkning ytterst
vansklig, då man ej vet från vilken tid inskriften härstammar. Han gör
emellertid ett tydningsförsök och föreslår som översättning: »Runor rista de
Peder hit.» — Boden är borta, någon klarhet i frågan kan nog aldrig vinnas,
men då runorna voro skrivna med krita, ej ristade — trots Peders utsago! —,
ha de törhända ej någon högre ålder. Kanske kan man våga gissningen, att
det var någon scliolaris som övade sig eller roade sig med en liten
mystifikation ?
St. Hyttnäs förvärvades på 1690-talet av en annan märkesman, landssekr.
Jonas Folkern, sedan landshövding i länet, adlad Cedercreutz och första
enskilda ägaren av Ludvika kronobruk 1726, som han dessförinnan haft på
arrende (f. 1661, son till prosten Laurentius Folkernius i Svärdsjö) ; hans son,
sedermera kammarherren Lars Fredric Cedercreutz föddes här 1697, men
familjen flyttade till Ludvika redan 1700. Året förut hade lantmätaren Carl
Ekman på Sandsberg, som nu arrenderade Hyttnäs, ritat en karta över
gården som visar: a = mangård, »wähl bebygd»; b = ladugård; c = stallgård;
d = kryddgård; e = »Trägårds Nääsett med 2 ruddammar (i)»; f = kål- och
humlegård; g = Sundborns strömmen; h = vägar; j = kvarn; k =
koppar-hytta.
9 Fil. mag. Karl Söderberg, Uppsala. Se Bilaga 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
