Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arfvingar skulle dela skatten, ty så länge han lefde fick ingen titta i kistan, funno de
till sin förvåning kistan tom och fastspikacl vid golfvet. Hvart Gubben gömde sina
kopparplåtar är ännu en hemlighet för verlden, antingen de ligga i den strax t nedom gatan
öde brunnen (tillagt i kanten: Denne Brunn rensades omkring 1840 af Bergsm. A.
Carl-borgsson men ingen skatt påfanns), eller ock äro nedgrafne i den bredevid gården lösa
sanden. — En Bössa, som samme man hade, gömde han under en Lada i Hyttberget
norr om Hytthagen, och som lång tid efter Gubbens död, vid en ombyggnad af Ladan
påfanns aldeles utrostad, de begynte då gräfva under Ladan, förmodande att plåtarne
äfven der voro gömde men förgäfves.
Straxt norr om denna gård i den nuvarande Sandgropen och öfver den derstädes
varande källaren, har stått en stor Gård, der på 1020 talet en man bodt vid namn Eric
Hansson på Carlborn. Mot slutet af 1700 talet stod ännu gården qvar, och i hvarje
fensterluft voro 2:ne innbrände Glas, föreställande Eric Hansson och hans hustru med
deras namn inunder. (Detta efter min far, som sjelf sett det.)
Senioren (en af Bergslagets 24 äldsta, »bisitiare i den lofliga Grufrätten») Jöns Ersson
på Carlborn, som dog S4 år gammal 1705 (med hustru Barbro), synes varit Son till denne
Eric Hansson1), har bodt i samma gård och rådt om en stor del af ägorne deromkring.
Som ett bevis på tidens råhet berättas: att af denne Eric Hansson eller ock Jöns Ersson,
mins ej nu hvilkendera, ett större kalas en gång blifvit hållet, der bland andra
gäster äfven Landshöfdingen varit: grannarne deromkring, som ej varit bjudne, hade
af ovilja deröfver, sedan det blifvit mörkt, tagit skelettet af en slagtad häst -och rest
det inne i förstugan.
Jöns Jönsson på Carlborn, vanligen Jöns Gubben kallad, född 1086 i Wika och Holmen,
död 1757, var troligtvis Jöns Erssons dotterson [ja — son till Jöns Carlsson på Hosjö
Holmen och Christina Jönsdotter2) ]. Han hade 4 söner, Anders, född 1719, som kallade
sig Carlborg, Jöns född 1721, Daniel född 1724, kallade sig Flodström [klockgjutaren],
och Carl född 1727 [antog också namnet Carlborg], Anders, bergsman och stigare vid
Fahlu Grufva, uppbygde den nuvarande gården på Carlborn, var i sin ungdom i tjenst
hos Bergs Rådet S. Troili på östborn, öfvertog år 17. .. Svartviks Grufva tillika med
Rådman For[n]mark i Fahlun, men måste år... ödelägga den ånyo, sedan de derpå
förlorat... Tusen daler.
Jöns Jönsson [d. y.. bror till Anders Carlborg ocli Daniel Flodström], vanligen Lissel
Jöns kallad [troligen död före 1707], måg åt Bergsnämndeman Olof Steffenburg på
Carlborn [och svärfar åt organisten Fredr. Salling i Svärdsjö3)], var en väldig Björnskytt,
sköt i Krokforsströmmen den sista Bäfvern som funnits här i ån och sköt på samma
dag en Gädda om 1 lisp. Om hans skicklighet som Lodböss skytt berättade min Far
följande: vid sin svärmoders begrafning på Carlborn och sedan’ gubbarne druckit öl
hela natten, höll lilla Jöns vad med Paqualin på Risholn om en Garolin att han med
sin lodbössa, som altid togs med hvart han for, skulle skjuta nacken af en lerpipa som
uppsattes på behörigt håll. Jöns sköt och nacken föll, och hvilket repeterades gång efter
annan, tills slutligen min Farfar som värd i huset sade: Jag ger er fan gossar, ni skjuter
bort alla mina lerpipor. Ja intet har jag några Caroliner mera qvar heller, sad Paqualin,
och sä slutades leken. —
Carl Jönsson [yngste brodern, död 1797 i Svärdsjö], en tid gästgifvare i Borgärdet,
var en vidunderlig skalle [ditskrivet i st. f. »rubbad till sina sinnen», som överstrukits],
brukade om liöstqvällarne sitta på en sten vid en eldbrasa i Krokfors Strömmen och skura
en gammal Bössa. (Not: Denne sten, som almänt kallades Carl Jönssons sten, var
belägen pa åns högra strand, litet nedom bron, borttogs vid strömränsningen på 1840-talet.)
1 <i 1\ ettberget stod ännu i hans tid en A\ ardkase qvar, den Carl Jönsson, jagande en
märd som tog reträtt i Al årdkasen, tände eld på, för att jaga ned honom, men
AVård-kasen brann ned utan att Marden fångades. — Mera namnkunnig var en hans hund.
hvilken han som AA-alp på något sätt af en Sjökapten fått i Gefle (tillagt: hundvalpen
M i roligen ej, eftersom han var en av AA’ilken Jacobssons arvingar, såsom förut
meddelats.
3) Se stamtavlorna för SIMLA och CARLBORG.
3) Se min Svärdsjöbok sid. 256.
7 Forsslund, Med Dalälven III. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
