Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uu fi.’ i n der nedsmältes som bröts 1 Björnmyrsveds Koppar Grufva i
Svc-r’ o-.’i upptäckt 1797 samtidigt ined Koinpa nigruvan1) ]. Wid Krokfors 2:ne
på strönmiens vänstra sida ofvan Bron, den på fasta landet Carlborns Hytta
kallad, cdb den utan före på Holmen Krokfors Hytta. Mitt emot dessa gent
öfver Strömmen lärer också varit en Hytta, men efter hvilken ringa märken
synas, Carlborns hytta var al desse trenne den, som sist brukades och var
i min barndom till väggar och tak i fullt stånd, min Far var den siste som
der begagnade på 1780-talet.»
Samme antecknare förtäljer vidare:
»Malmforslingen till (losse Hyttor lärer väl för det mästa skett wintertiden, men för
att fortare kunna tillgodo göra den på sommaren erhållna malmen ocli då ännu
Landsvägen ät Finnbo ej var anlagd (not: Den nu brukliga Sommarvägen från Sundborn till
Fahlun skall vara bygd 1723), skotades malmen först öfver Runn till Korsnäs, der han
kördes öfver bovn och ånyo skutades öfver Ho Sjön, derifrån den åter på kärra genom
Ingsarfs Gatan förbi östborn kördes till Koblbergsbo, bvarest ännu märken efter tvänne
särskilta upplag synes, och sist derifrån på Skuta till Sundborn.
Det berättas äfvenledes, att malm Sommartiden blifvit klöfjad till en del Hyttor, dit
hvar-ken Sommarväg eller Sjöväg funnits, som till ex.: till Finnbyttan i öster å [österå] ofvan
Warpan, omtalas allmänt att Bergsmännen på Hästar klöfjat dit malm. Också voro deras
Sulu Bruk ej längre, än att de stälde måndags morgonen ocb dref Lördags aftonen, som
derutaf kallades Weckobruk; ett sådant Weckobruk plägade gifva 5 skeppund koppar •—
också skrädde på den tiden Bergsmännen ej sin malm, utan som hopen blef dem tillottad
liemkördes och smältes den. Smältningen skedde i s. k. lågungnar, ocb bestriddes arbetet
af blott en Smältare på Skiftet, som från Härdlaget, utan någon Trappa kunde efter behof
påfylla malm ocb kobl, och när Smältaren på nattskiftet, som är längst ocb bestod från
kl: 8 om aftonen till 5 om morgonen, var ute i Kohlbäddan 7 gånger ansågs det för
ovanligt bra gång i Hyttan ocb kallades märr gång. — Min Far berättade, det han mången gång
i sin ungdom varit alena Smältare på Skiftet (ty på den tiden gingo Bergsmännen, hvad
man kallar, igenom Graderne innan de blefvo Bergsmän, också skulle de, inför af
Gruf-rätten utsedde Ledamöter examineras i alt hvad till Smältningens processer hörde, innan
de fingo blifva Bergsmän).
De nu bruklige s. k. Hög Ugnar lärer först, blifvit påbörjade af en Smältare från
Finn-gärdet Hans Setterberg, vanligen Lapp Hans kallad och som dog omkring 1790.
Mänge af de fordna Bergsmännen hade ej mera än ett sådant Wecko Bruk för året:
men när man besinnar, att malmen dertill bröts af dem sjelfve, äfven som all körning
samt smältning och vändning bestreds af egarne sjelfve, och törhända till någon del äfven
kohlningen, sä hade de, när kopparn var färdig, ej några synnerliga förlags skulder att
betäcka, utan fingo använda pengarne derföre till sine ekonomiske behofver, som ej lärer
varit store. Som förr är nämndt, bestod deras öf verf löd i dryck blott uti öl, och föröfrigt
skulle de till hvarje höst ba en fet Wästgöt Oxe, som då årligen till 1000:de tals hitdrefvos
af Oxbandlare vanligen från Wästergötland, hvadan Oxarne med ett almänt namn kallades
Wästgöt Oxar, de fingo för öfrigt vara från hvilken landsort som bälst, samt till hvarje
jul en Lax Sida.
All Råkoppar skulle då liksom nu för tiden vågföras, ocb vid ett sådant tillfälle var
det som den olyckan inträffade, att när sist på föret ett kopparstycke skulle från
Sund-borns by inköras till Fahlun, utan för Hobborns bäcken de råkade köra ned med Lasset.
Det nu bruklige sättet att med Saxar uptaga på Sjöbotten förlorade saker var då ej känt,
utan i det stället timrades ett litet bus som nedsänktes öfver kopparstycket för att
sedermera urpumpas, men olyckan var att vid nedsankningen den ena knuten råkade
ställas på Stycket som således alt djupare nedsänktes i lösa dyn. Följden blef att
företaget måste öfvergifvas och kopparstycket fick bli qvar der det ännu ligger.
För att kunna slippa att vågföra all Råkoppar, emedan kronan derutaf skulle ba sin
V« del, brukade de att vid utslagen låta litet koppar till några Lissp. vigt rinna bredevid,
9 Se min Svärdsjöbok sid. 162.
9 Forsslund, Med Dalälven III. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
