Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur!,i’” bondqvinna från Ramsnäs att
tra sa in i ledet, hon hade redan sin
uni-forzn färdig, när underrättelsen om
ko-nun ,;-ns död kom och all rekrytering
inställdes.
Och Albrect Steffenburg förtäljer: En
hemkommen soldat berättade för min
far, det han på något ställe i Norge
kommit öfver några kopparplåtar, som han
stoppade i sin rensäl, men som
hemvägen var lång och kosten kanske klen,
blef bördan väl för tung, hvadan han
bortkastade en plåt i sender för att lätta
bördan, tills han slutligen bortkastade
den sista och Rcnsäln med, och då gret
han. —
Prosten Carl Steffenburg har i sina
skolminnen några roliga
Sundbornslii-storier, som tydligen han själv fick dra
för konrektor Johansson mitt under
lästimmarna. När den originelle läraren var på gott humör, kunde han säga:
»Hvad skä vi nu tä mä, gösser? Skä vi fram mä Sönbörs afgudarne igen?
Hur står dä nu tä mä Skvtt-Jannes, Anders Norman, Mäster Engberg och
Carl Jönsa?» — Anders Norman i Blixbo var en gammal soldat från 1788 års
krig, som »hade diktat en hop tilldragelser från fälttåget» och berättade
dem själv:
En gång kom kunjen opp på dä skeppa där ja va å sa tä vånn överste: Hör du, bror
Knorring, har du nån kar som kan bär mäg i lannV Jöss ja, sa han. Ja har en satii
hännä som heter Anders Norman, å så ropa’n åt kapten, å han ropa på fändritjen, å
lian ropa på förären, å han ropa på mäg. Å så sa översten: Hör du, Anders Norman,
du ska bär kunjen i lann, men hin i däg, om du väter full’n. Å då tog ja kunjen på
axlarnä å hoppa i så dä plumsa ätter, å pulsa i lann, å hin i mäg om ä kom en dröppa
på stövlarna en gäng. Dom va så blanka skä ni tro, så att om e fluga ha sätt säg dit,
ha o halka ner å slagi ihjäl säg. Å vattnä va ändå så djupt, så ä va över 3 famner.
Sen sä vart ä lcri. Yånn kung å ryska russarinna slogs, å kunjen rådd på’na å ho drog
tjolarna ätter säg å kuta som tusan, å ja hadd 3 ryssar på bajonetten på en gång, å
ja sköt så okristlit så gevärspipa vart ill rö så ja hadd kunna smi skospik åv na, å
ryssarna låg i en hop stor som e tjörtja, å bion stog tä knäs — dä ä dagsens sanning.
A når ä vart slut, så sa kunjen åt mäg: jag säger däg tä, Anders Norman, att når du
kömmer tä Stockholm, skä du häls på mäg.
Ä sä kom vi tä Stockholm, å då sa översten: glöm int åv kunjen, Anders Norman!
Ä så jekk ja tä slötte, å vakta stött på vara’n, å så sa dom: Stig ur väjen, gösser! Ser
ni int, att Anders Norman kommer! Så jekk ja öpp i nasstu å kom in tä kunjen, som
nyss fått byxurna pä säg. Å si go dag, Anders Norman, välkommen! sa’n åt mäg: å
så ropa’n åt kungsa å sa: Opp, mor, å slå i en sup åt Anders Norman! Å då sa ho:
täj, ja mätt då fäll få sätt nå på mäg först! Å fan, sa kunjen, en gammal krigsman
ä int så noga, han. Å då kom ho, skam tä sägandes, opp som ho va, å jekk tä skåpe
ä slog i tvä duktiga supar åt mäg, men själv va kunjen en rikti stackare tä supa: ii
för bitti pä märon, sa’n, du skä ursäkt mäg, Anders Norman, att ja int kan sup däg tä.
Å si kungsungarne, dom låg i e soffa dom å titta fram under skinnfälln å undra på
Vilh. Rune foto.
BILD 208. SUNDBORNSKVINNA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
